Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har infört ett nationellt avtal för inhyrning av personal inom hälso- och sjukvården som omfattar alla 21 regioner. Det nya avtalet är giltigt från och med den 1 januari 2024 och fyra år framåt. Avtalet syftar till att minska beroendet av hyrpersonal, främja kontinuitet i vården och skapa en stabil bemanning.
Låter fint va? Låt er inte luras. Detta som de flesta sådana avtal går ut på en enda sak: att spara pengar. Pengar som regionerna (läs politikerna) inte kan hushålla med. Pengar som de kastat i sjön annars men när det gäller vården då ska det minsann sparas för det gröna omställningen kan man såklart inte tumma på. Går Norvolt i konkurs? Inga problem, vi löser det med färre hyrpersonal då löser det sig med pengarna.
Detta avtal är väldigt problematiskt då det har inneburit massa extra arbete för osa alla som jobbar i denna branch. Ännu större problem att dess regler tolkas hur regionen vill.
Tilldelning av uppdrag sker enligt följande kriterier:
- Konsultens tillgänglighet för den aktuella perioden
- Kontinuitet – en konsult som redan arbetar på plats prioriteras för fortsatt arbete
- Kvalitet – erfarenhet och kompetens bedöms vid upphandling
Bemanningsföretag rangordnas enligt dessa kriterier och det företag som bäst uppfyller kraven tilldelas uppdraget. För att göra den bedömningen används ett poängsystem.
Om t ex jag jobbar på BUP mottagning 1 och vill fortsätta men vill enbart jobba 50 % får jag lägre poäng om annan konsult som jobbar på BUP mottagning 2 kan täcka 100%. Då får inte jag jobbet och tackar för mitt tidigare arbete och flyttar konsulten från mottagning 2 till mottagning 1. Så det blir naturligtvis ett avbrott i kontinuitet får alla patienter på båda mottagningar, men det spelar ingen roll så länge de organisatoriskt tillhör samma enhet t ex BUP Göteborg eller Malmö eller vad som. Fiffigt.
Kvalitet: min favorit. Enda som räknas hur gammal du är. Det är inte dina kollegor eller de som jobbat med dig och har ändå en viss chans att bedöma hur du kan ditt jobb utan hur länge du har arbetat och vad man skrev in i sitt CV. Vem kontrollerar det?
Som grädde på moset har allt detta inneburit att det är mycket färre folk som vill arbeta under dessa förutsättningen vilket konstigt nog lett till att nu har vi de högsta köer sedan man överhuvudtaget börjat registrera köer. Det gäller inte enbart barnpsykiatri utan all somatisk och psykiatrisk vård. Det har utan tvekan lett till kostnadsminskning vilket var det främsta målet, så alla ansvariga dunkar varandra i ryggen och är supernöjda. Jag är inte nöjd med det de har åstadkommit på mina skattepengar. Är ni?