Precis som i trissreklamen. Plötsligt händer det. Det var en sådan dag på jobbet, som man vill att jobbet ska bestå av. Det du drömmer om när pluggar till läkare. Att hjälpa människor, att få göra det du är bra på, att lyssna, resonera, ge några råd, när du vet att de kan ta till sig det du säger och omsätta det i praktiken. När du vet att det här kommer att gå åt rätt håll, att det kommer att bli bättre för patienterna. Att det blev ett bra möte och att när de går från dig känner de att de har blivit lyssnade på och är tacksamma. SÅ blev det idag. Blev nästan upprymd. Jag är så otroligt tacksam för den dagen. För den mamman och pappan som kom. De gett mig hopp att det inte är helt kört.
För ibland känns det precis så. Att det är helt kört. De där goda möten och de förutsättningarna att kunna göra ett bra jobb det är det det är brist på. Vissa veckor jobbar jag som stafettläkare inom den offentliga vården och då sitter jag på det tåget jag ville hoppa av. Det här att vara stafett är inte målet i sig utan ett verktyg att kunna vara mer fri och att kunna testa det jag gjort idag, att jobba utan att blanda in landstinget.
Det är inte landstinget lokaler det är fel på, även om jag inte förstår mig på konsten som ska pryda rummen. Kaffet, det är som det är men det kan jag vara utan. Det som gör ont är att jag inte kan använda hela min potential, hela min kunskap. Det är väldigt varierande vad man får för uppgifter, ibland blir det som det blev idag att det blev riktigt riktigt bra, att jag får göra precis jag är utbildad för.
Tyvärr händer det oftare att man tvingas göra en massa administrativt slavarbete och vill jag vara ärlig, man behöver inte vara en välutbildad överläkare för att göra det. Då går all energin åt att orka göra det där tråkiga, istället för det riktiga jobbet, att möta människor. Det finns ett lättförståeligt samband mellan ledningen och hur man fördelar sina resurser. De enheter där det finns en ledning som använder huvudet som det var tänkt från början har förmåga att använda den tillfälliga resursdoktorn mycket mer effektivt jämfört med enheter där ledningen är mindre rustad intellektuellt.
I det långa loppet blir det påfrestande på riktigt. Det här jobbet är svår nog utan att man behöver göra det svårare. När jag mått dåligt på grund av jobb var det sällan något patientärende (jo det har hänt) utan oftare på grund av något organisatoriskt fel eller brist eller icke-förståelse.
Befinner man sig i det här läget ett bra tag försvinner det roliga och det sköna i detta yrke. Det som gjort att du valt läkaryrket tycks bara försvinna och kvar står tomheten. Därför är jag så otroligt glad och tacksam för dessa dagar när jag hittar tillbaka till det som jag trodde jag tappat bort på vägen. Dessutom på en fredag. Bättre blir det bara med en vinnande triss på 10 miljoner.