Depression är ihållande sänkt stämningsläge, glädjelöshet, kombinerad med förändrad självkänsla och aktivitetsnivå. Ju äldre barnet är desto mer liknar symptombilden den bild som man ser hos vuxna med depression. Hos yngre barn yttrar det sig oftast diffust: irritabilitet, tendens till bråk, trötthet, sömnsvårigheter, nedsatt koncentration, oro eller en kombination av detta.
Man kan säga så att ju yngre barnet är desto mindre specificerade symtom rör det sig om. När det är en bebis, kan ät/sömnproblem, otillräcklig viktuppgång, psykomotorisk försening, bristande intresse för omvärlden vara tecken både på depression eller autism. Då gäller det att strukturera upp, vad som är vad.
Depression ser ut olika i olika åldrar, hos små barn förekommer ofta diverse kroppsliga besvär, ont i magen eller i huvudet i kombination med aggressivitet, passivitet, ängslan, rastlöshet eller överaktivitet som väcker misstankar om depression.
Hos äldre barn minskar skolprestationen, parallellt med detta utvecklar barnet en dålig självbild. Irritabilitet och beteendeproblem är vanliga.
Hos tonåringar är sömnproblem vanliga, för mycket eller för lite sömn. Viktnedgång eller ökad aptit, skolsvårigheter, irritabilitet samt missbruk kan också vara ett tecken på depression. Hos äldre tonåringar märker man även nedstämdhet, brist på lust och glädje, trötthet, negativa tankar om sig själv. Tankar på döden och stark ångest är också typiska tecken på depression.
Vad är orsaken?
De barn vars föräldrar eller nära familjemedlemmar lider av depression löper större risk för att insjukna i depression. Det finns alltså en ärftlig faktor men även uppväxtmiljö och stressfaktorer har sin roll när ett barn insjuknar.
Vid vissa tillstånd såsom lägre begåvning eller ADHD finns risk för samsjuklighet, då är det viktigt att upptäcka även det bakomliggande för framgångsrik behandling.