Medicinsk behandling vid ADHD

Som vi redan tidigare diskuterat är grunden i behandling av ADHD psykologiskt och socialt stöd samt pedagogiska åtgärder i skolan.
Medicinsk behandling blir aktuell vid uttalade koncentrationssvårigheter, överaktivitet eller impulsivitet som påverkar skolarbetet eller sociala relationer negativt. När läkaren ordinerar medicin följer man Läkemedelsverkets rekommendationer, då det finns föreskrifter för vilken typ av medicin som ska användas.

Det finns två stora grupper, när man pratar om medicinsk behandling, stimulerande och icke-stimulerande läkemedel.

Bland de centralstimulerande läkemedlen finns ytterligare två grupper, en där det verksamma ämnet är metilfenidat, och en där det verksamma ämnet är dexamfetamin. Ja, du läste väl: amfetamin? Behandlingsdosen är cirka hundra gånger lägre än den dos en missbrukare tar. Man får ingen ruseffekt heller. Det finns inga kända studier som talar för ökad risk för att utveckla missbruk till följd av behandling med centralstimulerande medel. Klinisk erfarenhet tyder på att behandling kan minska denna risk. Att gå omkring med en obehandlad ADHD är heller igen dans på rosor… Centralstimulerande läkemedel är de medlen som verkar på dagen, effekten avtar senare delen på eftermiddagen. Dessa läkemedel tas på morgonen. Det förekommer vissa skillnader mellan läkemedlen när det gäller verkningstid och biverkningarna kan variera.

Läkemedlen förbättrar koncentrationsförmåga och uthållighet, barnet blir mindre lättstört och mindre överaktivt. Även impulsivitet minskar. Som sekundär effekt ser man ofta förbättringar i samspelet med övriga familjemedlemmar och kamrater. Inlärningsförmågan förbättras och barnet har större möjligheter att dra nytta av olika stödinsatser. Det är alltså så att läkemedelsbehandling hjälper till att kunna tillgodogöra sig stödet man får men enbart läkemedelsbehandling löser inte hela problematiken.

Den vanligaste biverkningen är minskad aptit. Det är oftast den främsta orsaken till medicinbyte eller att man avslutar behandlingen. Den försämrade aptiten kan kvarstå under behandlingsperioden och går över när läkemedlet är utsatt.
Magont och huvudvärk kan också förekomma de första dagarna och vid doshöjning, dessa är oftast övergående.
Insomningssvårigheter kan också uppstå speciellt när läkemedlet tas sent på dagen. Av den anledningen är det viktigt att man tar det när man går upp.
Blodtrycksförhöjning och förhöjd hjärtfrekvens kan också förekomma. Man behöver kontrollera både puls och blodtryck med jämna mellanrum. I början på behandlingen sker kontrollerna oftare, sedan glesas det ut.
En del barn blir i början känsligare och ledsna. Detta är vanligen en övergående reaktion som troligen beror på barnets förbättrade förmåga att reflektera och därmed upptäcka vad som kan bli fel när det misslyckas i vardagen. Det är viktigt att ge barnet extra mycket tid så att ni tillsammans ska kunna reflektera över barnets upplevelser.
För barn med autismspektrumstörning i kombination med ADHD kan autismspektrumstörningen framstå tydligare då medicineringen minskar både hyperaktivitet och impulsivitet.

Den andra stora gruppen är de icke-stimulerande medlen. Dessa har inte lika tydlig effekt, effekten varar dock under hela dagen, avtar inte lika tydligt som de stimulerande medlen. Dessa läkemedel är oftast andra eller tredjehands-alternativ eller kan ges när man av någon anledning inte kan medicinera med centralstimulerande läkemedel.

Dessa mediciner bör hållas inlåsta i ett medicinskåp och det är ett föräldraansvar att ingen obehörig kan komma åt dem. Man börjar oftast med en lägre dos och trappar upp det. Det tar några veckor att uppnå den beräknade dosen. Om behandlingen har positiva effekter och barnet inte besväras av biverkningarna så får behandlingen fortsätta. Oftast tar men en kapsel på morgonen men livet ser olika ut: vissa behöver mer förstärkning på eftermiddagen, i dessa fall kan man kombinera lång- och korttidsverkande medicinering, flera möjligheter finns!
En del barn medicinerar under läsåret, andra även under lov. Målsättningen är att barnets större mognad (vilket kommer något senare hos barn med ADHD) tillsammans med en bättre självkänsla, som byggts upp genom förbättrat beteende och prestationer ska göra att medicineringen inte behövs i fortsättningen.